Tillbaka

Vår andra träff var ett kataläger 1-2 oktober. Vi tränade två pass kata på lördagen med frågesport som avslut som bara handlade om kata. Sedan fixade vi mat ihop och de som kunde och ville stannade kvar över natten. Vi hann se en film innan det var dags att krypa till sängs. Söndagen inleddes med var sitt frukostpaket som Arla sponsrat oss med och fortsatte med ett katapass till innan det var dags för kata tävling med Shihan som domare. Lägret avslutades med t-shirt utdelning och en lunchlåda från Arla.¨

12-13 november var det då dags för fighting läger. Temat var rörelse och förflyttning. Det blev sammanlagt fyra pass, två per dag. Övernattning för dom som ville och en utmaning i Trivial Pursuit där den yngre generationen visade sig väldigt duktiga. Ingen nämnd, ingen glömd…

Som avslutning på säsongen hade vi 6 december ett fyspass med träningsutveckling i teknik samt tårta och bullar som efterrätt.

Träning bara för tjejer är något som varit länge efterlängtat om man lyssnar på snacket i omklädningsrummet. Ofta blir det en lite mer avslappnad stämning och för många lite lättare att komma varandra mer in på livet. För mig som instruktör har det varit väldigt roligt att ha ett sådant gôtt gäng och jag hoppas att våra fortsatta tjejträningar 2006 kommer att bli minst lika givande och uppskattade som de år 2005.

Sempai Veronica Till Sidtopp

19 nov RM - Ett silver, ett brons och massor av fightingglädje!
Klockradion står på 03.45 och den tjuter, jag måste gå upp. Trekvart senare sitter jag Maria Lars, Nina, Sempai Goran och Sensei George i en av bilarna på väg mot huvudstaden och årets upplaga av Lag-RM och individuella för juniorer i Kyokushin. Efter några timmar av sömn (dock ej för Sensei George som körde hela vägen) var vi framme i Solna och Vasalundshallen.

Tävlingen startade med sedvanlig inmarsch, ca en timme försenad, för att sedan starta med juniorklasserna. Lisa var först ut och gjorde bra ifrån sig men förlorade dock mot en duktig Stockholmstjej. Sofia var näste man ut och även hon gjorde bra ifrån sig men det resulterade tyvärr också i en förlust. Jag tycker ändå att vi skall heja på dessa tjejer för de kommer att ta revansch, det är jag säker på.

Muhammed var vår representant i herrarnas lättvikt för juniorer. Han gjorde mycket bra matcher och förlorade finalen snöpligt med ett endaste poäng. Grattis Muhammed för en god 2:a plats. Han blev även belönad med priset för bästa fighter. Ett stort grattis!

Nu började lagtävlingen. Först ut var damlaget och Veronica. Hon fick en tuff match mot Maria Thörnwall från Stockholm, vilket hon bemästrade väl men första segern gick till Stockholm. Nästa match var det lilla jag som skulle gå, mot Vanessa, Stockholm, vilket gick bra men inte tillräckligt bra, förlust men nöjd. Tredje matchen vann Stockholm på VO eftersom vi bara var två i damlaget. 3-0 till Stockholm. Vi gick en till match, den om tredje pris. Där visade Veronica sin outtröttliga kondition och vann första matchen mot Husqvarna, andra matchen gick jag och lyckades med Nicklas taktik och satte en jodan mawashigeri och vann. 2-1 till GKK och tredje pris. Gratta oss gärna, vi behöver det!

Killarna kvar nu då. De gick sin match mot Linköping, ett rutinerat lag med Andreas Almén i spetsen. Roman gjorde en mycket bra insats men lyckades inte få Andreas på fall. Fredrik gjorde en bejublad fight och vann. 1-1 i matcher. Lars fick i sista matchen gå mot Björn Wessman, en stor, rutinerad och duktig kille. Lars gjorde dock en mycket fin insats, han råkade ut för än de ena än det andra men ställde sig hela tiden upp och visade god fightingspirit och ett stort fightinghjärta. 2-1 till Linköping.

På det hela är vi fighters mycket nöjda med våra insatser i Lag-RM och juniortävligen och hoppas att vi kan få visa oss ännu bättre på individuella RM i vår. Till Sidtopp

Sempai Carin

21 oktober -Maratonläger
Omedelbart efter Göteborg Karate Kais Maratonläger 2005 känns livet mycket lättare. I mitt fall nästan fyra kilo lättare! Att tappa fyra kilo under åtta träningspass på 24 timmar är ett mått på hur hårt lägret faktiskt var.

Vi var 55 stolta deltagare, inklusive instruktörer. Var och en har säkert sitt eget, individuella mått på prövningarna. Men vi har mycket gemensamt också - som den genuina vänskap som uppstår när man tillsammans utsätter sig för utmaningar och glädjen över att tillsammans besegra svårigheterna. För nog var det här tufft! Luftfuktigheten i dojon nådde sådana nivåer att TV:n slutade fungera, spegelväggen immade igen fullständigt och kondensen rann ner i pölar under fönstren.

Eftersom jag bara äger en enda gi fick den sitta på praktiskt taget hela tiden, trots att den var så dyblöt av svett att den blå färgen från Kyokushin-kalligrafin släppte och läckte ut på det vita. Mellan passen trädde jag bara en träningsjacka över för att försöka behålla värmen. Och sen kröp jag ner i sovsäckan och somnade på 1,4 sekunder blankt. Att underlaget var hårt och min kudde bestod av en väska spelade ingen roll. Aldrig tidigare har det varit så lätt att somna - avren utmattning. Några orkade titta på kampsportfilm mellan passen, eller sitta och prata och skämta. Själv var jag helt fokuserad på att försöka återhämta mig tillräckligt för att klara nästa pass. Och nästa. Och nästa. Så efter att ha druckit mycket och ätit lite kröp jag ner i min sovsäck igen. Närmast asocial. Och nästan varje gång som jag tvingade mig upp till nästa pass krampade benen våldsamt - först det ena, sedan det andra. Det enda som hjälpte var att snabbt ställa sig upp och försöka mjuka upp muskulaturen lite.

När det skulle bli nattro, det vill säga i praktiken mellan 01.30 och 04.30, hängde jag faktiskt av mig gi-jackan innan jag kröp ner. Det borde jag inte ha gjort. Att ta på sig detta iskalla, stinkande och genomblöta plagg inför dagens första pass var ingen höjdare...
Passen var genomgående av hög kvalitet och mycket varierande. Traditionsenligt höll Shihan Howard Collins, GKK:s chefsinstruktör, i det första. Det präglades av högt tempo - ett tempo som sedan hölls genom hela lägret. Därefter var det kumite/teknik/fys-pass med Sensei Tony Gullbrandsen, 3 Dan. Vid midnatt startade ett kihon/fys-pass med Sempai Zoltan Farkas, 2 Dan, från Ungern. Eftersom de flesta just hade klämt i sig några smörgåsar och annat kändes det som om maten åkte hiss när vi studsade upp och ner i
kampställning. Energin började ta slut på sina håll och det gällde att påminna sig själv om Kyokushin-andan. Efter klockan 01 kunde vi uppsöka våra sovsäckar. Och sedan var det alltså dags att kliva upp vid 04.30-tiden. Söndagens första pass skulle inledas med löpning, var det tänkt. Men regnet öste ner från den nattsvarta himlen och piskade mot taket, så löpningen ställdes in. Inte blev det lättare för det. Passet, som hölls av Sempai Fredrik Gundmark, 2 Dan, var oerhört intensivt med en mängd intervallträning. Efteråt konstaterade Sempai Tony glatt att vi hade blivit blötare inne i dojon än om vi varit ute och sprungit!

Vi belönades med frukost, som väl aldrig har smakat så bra som då. Liksom vid alla måltider var det Tobbe Johansson från GKK som höll i trådarna. Han handlade mat, satte på kaffe, dukade fram, plockade undan och såg till att allt klaffade. Sa jag att han dessutom tränade så mycket han kunde under lägret? Hans dubbla roller gjorde att han välförtjänt fick pris som "Bästa fighting spirit". Halv nio var det dags för ett kata/fys-pass med Sempai Tony, följt av ett hårt men skönt mits/box/fys-pass med Sempai Veronica Köllås, 1 Dan.
Lunchen bestod av vackert upplagd Sushi.

Klockan två körde vi igång igen, nu med ett kihon/kumite/fys-pass med Sempai Zoltan. Nöjda konstaterade vi efteråt att vi nu "bara" hade ett pass kvar - ett med stridsropet "Hyaku paasento he no chousen!" (Att utmana sig själv att ge hundra procent). Vi följde den uppmaningen. Alla uppräknade svårigheter till trots är det med glädje jag minns Maratonlägret. Jag är stolt över att ha klarat det, trots att jag nyligen fyllde halvsekel. När vi traditionsenligt avslutade med tusen Mae Keage skrek min kropp redan efter några hundra sparkar att ge upp. Men jag tänkte på vad Shihan Howard Collins brukar påminna oss om: "Your mind has to controll the body, not the other way around!" Så jag gjorde just det - beordrade benen att fortsätta sparka. Och när jag hörde att vi passerat sjuhundra visste jag att jag skulle klara resten också.

Efteråt: Aldrig förr har duschen varit så skön, aldrig förr har sängen varit så mjuk. Benen smärtar lite fortfarande, men i stort sett är jag rätt okej redan två dagar senare. Om jag kommer att göra om det här? I skrivande stund säger jag "Aldrig!" Men om två år? Ja, kanske! I går kväll var det ordinarie träning igen. Bara en och en halv timme.
Lätt som en plätt!

Osu! Och ett stort tack till alla som bidrog till att göra GKK:s Maratonläger till den fantastiska upplevelse det blev! Till Sidtopp

Jan Sprangers

15-16 oktober TK-Seminarium
Helgen 15-16 oktober hölls höstens TK-seminarium i Uppsala. Vi var fyra personer som samlades på Landvetter flygplats på lördag morgon, Sensei Bosse, Sensei Luis, Sempai Tomas och Sempai Veronica, för resa till Arlanda och Uppsala. Shihan Howard Collins, Sensei George och Sempai Theresa var redan på plats.

TK-Seminariet började med genomgång av Handslaget och Sempai Luis redovisade en utvärdering av det rikstäckande barnlägret. Efter detta tog Shihans (Tekniska Kommittén) över och gick igenom Kihon. Efter lunch gick Tekniska kommittén igenom bakgrund och historia, perspektiv och tekniska riktlinjer vid gradering. Detta tog en stor del av eftermiddagen. Dagen blev lång och vi avslutade med en god middag på en trevlig restaurang.

Reveljen gick tidigt på söndag morgon och vi hade mycket att avhandla. Vi startade med SKK:s organisation och diskuterade SM-status för Kyokushin. Debatten berörde även ett Swedish Open, som är en klass öppen för alla kampsporter. Eftermiddagen ägnades åt domarutbildning och Kihon-pass, för de som ville. Sedan var det dags att packa ihop, säga adjö till alla deltagare och åka hem till Göteborg. Till Sidtopp

GKK:s lilla monter var välbesökt och en anledning, förutom att karate alltid verkar fascinera, var nog att vi bjöd på både snacks och dricka medan vi presenterade oss. Vi såg många som tog både två och tre varv till vår monter för att fylla på energidepåerna….

Förutom att stå i montern hade vi folk som gick omkring ute i själva köpcentrumet i Gi och delade ut lappar och slog på mittsar bland dom shoppande. Närmare ett tjugotal på fredagen och ännu fler på lördagen. Faktiskt så många att de andra utställarna tyckte att vi var lite för många personer i karatedräkt och att vi fick för mycket uppmärksamhet. Kan man få bättre betyg…

Under bägge dagarna genomförde klubben också en uppvisning som blev mycket uppskattad. På lördagen hade vi flera hundra åskådare och trängseln var stor. Man fick nästan slå sig fram men det är ju inget problem för oss… Uppvisningen innehöll både vuxna och barn och vi visade kihon, kata, kumite och tameshiwari. På lördagen blev vi till vår stora glädje erbjudna att hålla en andra uppvisning av mässarrangörerna eftersom våra uppvisningar dragit så mycket folk till mässan. Men tyvärr kom förfrågan i senaste laget eftersom de flesta i uppvisningsgruppen redan åkt hem.

Att vi syntes på mässan fick vi bevis på under måndagens nybörjarträning då flera personer dök upp med lappar från mässan. Kostnaden för deltagandet är med andra ord redan betald. Men det viktigaste var inte att få fler nybörjare under hösten utan att visa upp Kyokushin karate och vår klubb ur ett långsiktigare perspektiv. Konkurrensen mellan olika träningsformer och inte minst olika kampsporter är hårdare idag än någonsin förr och mässan gav oss en chans att profilera klubben och Kyokushin och allt vad vi står för. Vi är övertygade om att Kyokushin är en träningsform som passar alla som är intresserade av hård och seriös träning i förening med god gemenskap. Och skall vi få fler att träna hos oss på lång sikt så gäller det att få ut det budskapet. Målet för oss är att alla som funderar på att börja träna en kampsport skall känna till och överväga att börja med Kyokushin.

Till sist så vill vi passa på att tacka alla medlemmar, föräldrar och instruktörer som hjälpt till med mässan. Ett stort OSU till er alla! Till Sidtopp

World Cup Japan
Läs om Marias resa till World cup... Till Sidtopp

Maria Stensson

28 maj-GKK 40 år
För Göteborgs Karate Kai har 2005 hittills varit ett att med minnas med glädje.
GKK som är en av de äldsta karate klubbar oavsett stil och den äldsta och största Kyokushinklubben i Sverige fyller i år 40 år. Händelsen firades den 28 maj på Stora Teatern i Göteborg där såväl gamla som nya medlemmar och gäster från andra klubbar och svensk budo fanns närvarande. De cirka åttio gästerna bjöds på förutom tal också på foton, filmer och berättelser från förr och nu. För en relativt ung klubbmedlem som mig själv så var det kula att höra historierna och se bilderna från förr. Även Shihans och Senseis har varit unga (yngre….) och speciellt kul var det att så många före detta aktiva kom och hedrade oss med sin närvaro. Sempai Hans Bieth hade några verkligt roliga anekdoter att berätta från sin tävlingskarriär och den svenska budolegenden Durewall hade också många gamla minnen att berätta om.

En annan sak att minnas är de lyckade graderingar klubben genomfört under året. Förutom de vanliga kuy-graderingarna så har GKK under året lyckats med att få 10 nya dan-grader. De som stått för den bedriften är Sempai Jörgen Ghose, Sempai Göran Molin, Sempai Veronica Köllås och Sempai Tomas Péntek som alla blivit Shodan. Sedan har vi Sempai Theresa Collins och Sempai Goran Rajkovic som blivit Nidan samt Sensei Tony Gullbrandsen och Sensei Luis Reyes de la Rosa som blivit Sandan. Till sist, men inte minst, så lyckades också Sensei Bo Lantz och Sensei Geroges Minos erövra Yondan. Grattis till er alla!

En annan sak att glädja sig åt för klubben och för hela kyokushinsverige är Maria Stenssons silverplats i damernas tungvikt i World Cup. Vi vill passa på att gratulera Maria till en fantastisk insats som gör henne historisk. Inte bara är hon första svensk att delta i World Cup utan också den första att ta en medalj. Maria som tävlat under många år förtjänar verkligen denna framgång. Ett stort OSU från oss alla.