SOSAIS HISTORIA
Oyama föddes under namnet Hyung Yee Choi den 27:e juli 1923 i byn Wa-Ryongri Yong-chi-myonchul Na Do vid staden Kimje, inte långt från Gunsan i sydvästra Korea. Byn ligger nära Gula Havet som i århundraden trafikerats av kinesiska och japanska pirater och känt av deras härjningar vid kusten.
Unge Hyung Yee var lyckligare lottad än de flesta i Cholapuk Do provinsen. Tillhörande Yangban-klassen var Hyung Yees familj av adlig börd och fadern Sun Hyung var liksom Hyung Yee och hans tre bröder ovanligt kraftfullt byggda. Familjen, som var ganska välbärgad, hade en större lantegendom och fadern var dessutom borgmästare in Kimje.
Vägen till Yongee Primary School var smal och smutsig. Hyung Yee fick som brukligt var gå de 10 kilometrarna till skolan. Han gick i en klass på 60 elever, i en skola med totalt 400 elever. Vid 13 års ålder flyttade han till sin faster (ev moster) i Seoul för att börja på Junior High School.
Det här var ett text utdrag från Shihan Collins bok, The Absolute Karate (Applications of Kyokushin). Original texten är skriven av Shihan Michael Söderkvist. För att läsa mer om Sosais liv besök Shihan Collins hemsida på www.shihancollins.com.
FRÅGAN OM SENPAI & KOHAI
Sosai Oyamas meddelande från 1979
Förra året kom en ung man från nordöstra Japan in i vår dojo för att samtala med mig. Han berättade att han tränat en annan karatestil under flera år men att han alltid haft respekt för Mas Oyama och ville träna Kyokushin karate. Han sa också att han börjat träna Kyokushin genom böcker eftersom personer som han själv som lever på landsbygden varken har tid eller möjlighet att åka till Tokyo eller till andra långväga dojos i landet. Han fortsatte att förklara hur han av en slump mött en person i sin hemstad som hade svart bälte i Kyokushin och som var vänlig nog att erbjuda sig att lära honom Kyokushin. Denna person var vid tidpunkten tjugo år gammal och vår historieberättare tjugofem. Han sa att han var medveten om åldersskillnaden mellan honom och "svartbältet", och faktumet att han hade mer erfarenhet av karate och en högre ställning i samhället. Men hur som helst, han bestämde sig för att träna i alla fall eftersom han väldigt gärna ville prova på att träna Kyokushin.
I början, sade han, var det unga "svartbältet" vänlig nog att säga att han var en Kyokushin karate Senpai men ingen Sensei. Han var väldigt hövlig och vår vän kände att detta verkligen var Kyokushins anda. Han kom till träningen med ny energi. Men ganska snart anslöt sig fler elever till "svartbältet" vilka började kalla honom "Sensei". Från den tidpunkten ändrades han och han minskade faktiskt på den tid han använde till undervisningen jämfört med innan. Han blev precis som en liten affärsman. Han glömde bort sina ursprungliga ord och befallde vår vän att även han skulle kalla honom "Sensei". Vår vän sa dock att han trodde att den enda som kunde vara den verkliga läraren var Mas Oyama och han följde därför inte den unga lärarens befallning. Till sist kunde vår vän inte längre följa honom utan gav sig av med 150 studenter för att starta sin egen skola.
Denna långa historia hjälpte mig att förstå de problem som uppkommer ur Senpai/Kohai relationen. Vänligen fundera nu över nästa historia.
En av mina studenter kom och informerade mig att han tänkte sluta träna. Jag blev överraskad för han var en väldigt flitig och talangfull elev. När jag frågande honom varför han tänkte sluta svarade han att han tröttnat på hur relationerna mellan Senpai/Kohai utvecklats. Han förklarade att han var äldre, intelligentare och hade en högre utbildning samt att han också var större och om det någon gång skulle bli en riktig kamp så kunde han slå många av sina Senpai. Men oavsett detta var han genom Senpai/Kohai mönstret tvingad att vara "liten" framför alla Senpai. Han förklarade vidare att han kunde förstå och acceptera detta i dojon, men att han blev sårad av att behöva vara "liten" och säga Osu så ofta när han möte en Senpai när han var i sällskap med kamrater eller underlydande på sitt arbete.
När jag hörde detta kunde jag inte säga annat än "umm". Jag känner att dagens trend inte är hälsosam. Så fort en ung man får ett svart bälte vill han bli kallad Sensei och få undervisa. Denna attityd är värdelös! Och jag tror vi måste bryta denna sorts dåliga vana. Det är löjligt för en Senpai att göra sig "stor" bara för att han började med karate ett år tidigare eller så. Om denna Senpai har en bra personlighet, intelligens, och om denna person är stark i sin karate, så kommer Kohai att respektera honom helt naturligt. Men så bra går det sällan vilket är orsaken till varför Senpai/Kohai konflikten uppstår.
Jag lär mina Uchi-Deshi (elever som bor i dojon) att alla Senpai måste vara begåvad med dygden anspråkslöshet, och om en Senpai aldrig glömmer detta kommer denna Senpai aldrig att behöva försöka vara en Senpai utan han blir en helt naturligt och kommer enkelt att skapa en bra och välbalanserad relation med alla sina Kohai.
När en dojo eller organisation växer sig stor blir mänskliga relationer mycket viktiga, och när du är en del av ett samhälle eller en sammanslutning kan du inte verka i det utan att reflektera över problemet med seniorer och juniorer. Jag vill att du läser detta och noga funderar på Senpai (senior) och Kohai (junior) tillsammans med mig.
DOJO KUN
Dojo Kun var skriven av Sosai Oyama med assistans från Eiji Yoshikawa, författaren av Musashi.
1. Vi skall träna vår kropp och själ för en fast och orubblig vilja.
2. Vi skall noga studera kampkonstens innersta väsen för att påpassligt och rådsnabbt reagera när så behövs.
3. Vi skall med en sann och okuvligt karaktär fostra självbehärskningens sinnelag.
4. Vi skall vinnlägga oss om höviskhet, respektera vara seniorer och avhålla oss från ett våldsamt beteende.
5. Vi skall vörda vår personliga övertygelse och inte glömma ödmjukhetens dygd.
6. Vi skall förhöja vår visdom och styrka för att inte fela i händelse av en konfrontation.
7. Vi skall hela vårt liv fortsätta att öva karatens principer och därigenom fullborda den yttersta sanningens väg.
DOJO ETIKETT
Visa vördnad för lärare, kamrater och karate-konsten. Skada inte karatens anseende genom olämpligt tal eller uppträdande (speciellt utanför klubben).
l. När man kommer in i dojon, står man upp och hälsar reglementsenligt. Det samma gäller när man lämnar dojon.
2. Alla hälsningar ledsagas av ordet "OSU", som är en internationell Kyokushinhälsning, det uttalas högt och tydligt. Ordet kan också användas till att visa att man har förstått det instruktören har sagt och skall alltså användas i stället för ja.
3. Kommer man för sent till träningen går man in i dojon och säger OSU, sätter sig ner i seiza med ryggen mot klassen och väntar med ögonen stängda i mokuso. När man fått tillsägelse från instruktören bugar man en gång till och säger OSU och ställer sig längst bak ledet.
4. Innan man kommer in i dojon, skall dräkten vara påsatt ordentligt och bältet knutet.
5. Ingen elev får lämna dojon utan att först ha hänvänt sig till instruktören.
6. Tuggummi, äta eller dricka i dojon är förbjudet. Att sjunga och vissla är likadales förbjudet.
7. Finger- och tånaglar skall alltid vara kortklippta, för att undvika skador. Se alltid till att dina fötter, naglar och händer är rena.
8. Om du har en mobil eller personsökare, stäng alltid av dem innan du går in i dojon.
9. Halskedjor, armband, ringar etc. får inte bäras under träningen.
10. Träningslokalen får ej beträdas med skor.
11. I träningslokalen fordras ett korrekt uppträdande, samt att instruktörens anvisningar följs. Det läggs stor vikt på en god träningsinsats och en respektfull inställning till karaten.
12. Om dräkten eller bältet går upp under träning, skall man sätta sig ner i seiza.
13. Under träning skall man inte tala med varandra. Vill man fråga om något skall man räcka upp en hand och vänta tills instruktören ser det.
14. Uppställning i dojon skall alltid ske i gradordning, med de högst graderade längst framme till höger.
15. Tilltala alltid din instruktör Sempai, Sensei eller Shihan.
Vår stil som heter Kyokushin grundades av Sosai Mas Oyama. Vi har två symboler som representerar Kyokushin, den ena är Kanku och den andra är Kalligrafin.
|
KANKU har sitt ursprung ur Kanku kata. De spetsiga delarna av Kanku symbolen symboliserar fingrarna på två händer som möts, dess representerar det yttersta. De bredare delarna är handlederna vilka symboliserar styrka och kraft. Den centrala cirkeln representerar evighet och djup, att skåda genom centrum hjälper till att förena kropp och tanke. Den inre och yttre cirkeln symboliserar kontinuitet och den cirkulära rörelsen.
Detta är också vår klubb logo. |
|
Målades ursprungligen av Sensei Haramotoki, kalligrafi-mästare och vän till Sosai Mas Oyama. Kyoku betyder "Den yttersta" shin betyder "sanningen". |
SOSAIS ELVA MOTTON
Stridens/Karatens väg börjar och slutar med höviskhet. Därför, skall vi vara riktigt och sant/genuint höviska vid alla tillfällen.
Att följa stridens/karatens väg är som att klättra uppför en klippa, att alltid sträva uppåt utan vila. Det kräver [en] absolut och orubblig hängivelse inför uppgiften.
Vi skall sträva [efter] att ta initiativet i allt, alltid på vår vakt emot handlingar som kommer ur självisk illvilja eller tanklöshet.
Även för stridens/karatens utövare, kan inte behovet/förekomsten av pengar ignoreras. Likväl skall vi vara försiktiga så att vi inte blir fästa vid dem.
Stridens/Karatens väg har sin mitt/sitt fokus i hållningen. Vi skall sträva efter att upprätthålla korrekt hållning vid alla tillfällen.
Stridens/Karatens väg börjar med ett tusen dagar och är bemästras efter tio tusen dagars träning.
I stridens/karatens väg, föder själviakttagelse vishet. Begrunda därför dina gärningar och ta meditationen som ett tillfälle att förbättra dig själv.
Stridens/Karatens innersta väsen och syfte är universell. Alla själviska begär skall utrotas/brännas i den/med den hårda träningens härdande eld.
Stridens/Karatens väg börjar med/från en punkt och slutar i en cirkel. Raka linjer sträcker ut sig från denna princip.
Stridens/Karatens mest innersta väsen kan endast upplevas genom erfarenhet. Med denna insikt, lär dig att aldrig frukta dess krav.
Kom alltid ihåg:
I stridens/karatens väg är vedergällningen/belöningen för ett tillitsfullt och tacksamt hjärta rikligt överflödig.
Sosai Mas Oyama 1923-1994
|
